Den medeltida franciskanmunken och filosofen William Ockham är upphovsmannen bakom principen Ockhams rakkniv. Tolkningen av principen är att vid valet av flera förklaringar bör man välja den som är enklast. Liknelsen med en rakkniv är att man skär bort alla onödiga och komplexa antaganden för att komma fram till den simplaste, som statistiskt sett är den mest troliga. Ett exempel är att om en blomkruka välts omkull på natten är det mer troligt att det var hushållets katt som gjorde det än en illasinnad vålnad. Källa: Wikimedia commons

En person som obehindrat talar flera språk kallas flerspråkigt eller polyglott (från grekiskans polyglottos). Det finns olika definitioner av hur omfattande språkkunskaperna ska vara, vissa anser att två eller flera av språken ska behärskas på nästan samma nivå som modersmålet medan andra har en mindre snäv uppfattning och det räcker med goda kunskaper i flera språk. Brittiska savanten Daniel Tammet är ett exempel på en känd polyglott med exceptionella språkkunskaper som talar tio språk på mycket hög nivå och dessutom konstruerat tre språk själv. En annan välkänd polyglott var språkforskaren och författaren J.R.R. Tolkien som behärskade tolv språk och konstruerade ett stort antal egna språk till sina litterära världar. Källa: Pixabay

Maktdelningsprincipen är en doktrin vars funktion är att skapa jämnvikt mellan olika maktinstanser i en stat. Den moderna versionen av idén härstammar från 1700-talet och den franska upplysningsfilosofen Charles de Secondat de Montesquieu som talade om tre separata instanser: en verkställande makt (oftast regering eller president), en lagstiftande makt (ett parlament eller kongress) och en dömande makt (domstolsväsen). Avsikten med att fördela makten på det här sättet är att förhindra envälde och diktatur. USA och Storbritannien är båda länder som tillämpar maktdelningsprincipen. Sverige och de övriga nordiska länderna använder sig istället av folksuveränitetsprincipen, vilket innebär att all offentlig makt ska utgå från en folkvald församling, det som i Sverige utgörs av riksdagen, och därmed den samlade viljan av alla medborgarna i en stat. I Sverige är det riksdagen som stiftar lagar, regeringen som verkställer dem och domstolsväsendet som dömer. Källa: Pixabay

Nyckelharpan är ett svenskt instrument som använts flitigt inom folkmusiken sedan senmedeltiden. Man har bland annat kunnat identifiera instrumentet på ett flertal kyrkomålningar från 1400-talet. Utförandet är ett fyrsträngat stråkinstrument med en uppsättning tangenter som trycks ner för att förkorta strängarna. Sitt karaktäristiska ljud får nyckelharpan av de ytterligare tolv resonanssträngarna som inte spelas med stråken utan funderar som förstärkning av klangen. Under 1960- och 70-talet började nyckelharpan hitta större publik utanför folkmusiken genom att en del artister använde sig av den i populärmusik. 1979 utsågs Åsa Jinder till riksspeleman, bara 15 år gammal och yngst någonsin att få den utmärkelsen, på nyckelharpa och bidrog till att dra uppmärksamhet och popularitet till instrumentet. Källa: Wikimedia commons

Allitteration är ett bokstavsrim som ofta används inom retoriken och andra sammanhang för att göra minnesvärda slogans eller uttryck. Det går ut på att ljud eller bokstäver i början på ord upprepas (jämförs med rim, där ljud och ord istället upprepas på slutet av ord). Ett klassiskt exempel på är tungvrickaren Sju sjösjuka sjömän på sjunkande skeppet Shanghai där alla ord börjar på samma ljud. Vid muntligt återberättande underlättar rytmen i allitterationer memoreringen av längre texter, och i fornnordisk diktning var allitterationer vanligt förekommande. I den fornnordiska skriften Havamal kan man läsa “ Bä ttre bö rda man bä r ej på vägen, än my cket ma nnavett”. Ett mer lättsinnigt exempel är en välkänd sketch av Galenskaparnas Claes Eriksson - Baskerbosse - en lång allitteration där alla orden börjar på bokstaven b. Källa: Pexels

Under antiken och medeltiden var den geocentriska världsbilden rådande i Europa. Föreställningen var att jorden utgjorde universums mittpunkt, och solen och alla himlakroppar kretsade runt jorden istället för solen (heliocentrisk världsbild). Synen på jorden som universums mittpunkt stöddes starkt av den katolska kyrkan som ansåg att teorin stämde med deras teologiska övertygelse om människans centrala funktion i världen, och det var först en bra bit in på 1600-talet som andra teorier började vinna mark. Vetenskapsmännen Nicolaus Copernicus, Tycho Brahe och Galileo Galilei var alla tidiga förespråkare av en heliocentrisk världsbild men motarbetades av kyrkan. Idag är den heliocentriska världsbilden vedertagen. Källa: Wikimedia commons