Den poetiska Eddan

Den poetiska Eddan är en samling verser och kväden som behandlar nordiska mytor och gudasagor. Dikterna anses vara skrivna huvudskligen mellan 800- och 1000-talet i västra Norge och på Island och är nedtecknade versioner av traditionellt muntliga berättelser som troligtvis återberättats under lång tid.

De två viktigaste delarna av Den poetiska Eddan är Völuspa, som beskriver förutsägelsen om jordens undergång i Ragnarök, och Havamal, som är en samling visdomsord och levnadsregler från Oden. Den innehåller även en lång rad olika hjälteberättelser och äventyr som gudarna, jättarna och människorna tar sig för. Dokumentet Codex Regius anses vara den viktigaste bevarade handskrift då den innehåller nästan alla eddadikterna och är den huvudsakliga källan till vår kunskap om den nordiska mytologin idag.

Nordisk mytologi
Källa: Wikimedia commons

Populära inlägg i den här bloggen

Åsna mellan två hötappar

Bild
En åsna som står mellan två identiska hötappar blir handlingsförlamad och dör till slut av svält. Uttrycket är en aforism och en paradox som syftar på möjligheten att göra rationella val. Om en rationellt tänkande varelse ställs inför två val kommer den att välja det mest fördelaktiga, men vid två identiska val uppstår obeslutsamhet och handlingsförlamning. Jean Buridan (ca 1300-1358) var en fransk filosof och logiker som brukar lyftas fram som upphovsman till sägningen, trots att paradoxen diskuterats av filosofer som Aristoteles och al-Ghazali före honom. Buridan lär själv aldrig ha nämnt något om åsnor eller hötappar i sina skrifter, men satiriker som kommenterat hans tankar har i efterhand liknat dem vid en obeslutsam åsna. Ursprungligen var sägningen att åsnan var precis lika hungrig som törstig och inte kunde välja mellan hö och vatten. Källa: Pixabay
Läs mer

Kasta ett getöga

Bild
Uttrycket betyder att man hastigt tittar till något. Själva getögat är en modernisering av det gamla verbet geta eller gäta som betyder valla boskap. Vallaren behövde oftast bara titta upp på djuren lite då då och då för att kontrollera att alla var kvar och utom fara. Källa: Pixabay
Läs mer

Geocentrisk världsbild

Bild
Under antiken och medeltiden var den geocentriska världsbilden rådande i Europa. Föreställningen var att jorden utgjorde universums mittpunkt, och solen och alla himlakroppar kretsade runt jorden istället för solen (heliocentrisk världsbild). Synen på jorden som universums mittpunkt stöddes starkt av den katolska kyrkan som ansåg att teorin stämde med deras teologiska övertygelse om människans centrala funktion i världen, och det var först en bra bit in på 1600-talet som andra teorier började vinna mark. Vetenskapsmännen Nicolaus Copernicus, Tycho Brahe och Galileo Galilei var alla tidiga förespråkare av en heliocentrisk världsbild men motarbetades av kyrkan. Idag är den heliocentriska världsbilden vedertagen. Källa: Wikimedia commons
Läs mer